Organisationens historia

Bakgrund

Under slutet av nittotalet börjar försöken att organisera hedendomen konkretiseras. New Age och nyandlighet växte i styrka och många ville visa att hedendom var något annat, och även om det ännu inte fanns någon klar definition eller medvetenhet om vad hedendomen egentligen var och inte var så fanns det en önskan om seriös religiositet. Vissa organisationsförsök hade skett tidigare, då bland annat oberoende gäll hade bildats. Under 1996 börjar Tör och Attunda gäll och Nätverket för Nordisk Sed, oberoende av varandra att försöka samla en riksorganisation. Man hade sett organisationer för nyandlighet och ville inte förknippas med dem. När dessa två fick kontakt med varandra resulterade samarbetet i att man fick till ett riksmöte i Sollentuna 1997. Man kan säga att Samfälligheten bildas ur gällen, kretsen kring tidningen Sed och Nätverken för Nordisk Sed. Att se det så är lite väl grovt, det var de personer som man råkade nå och som råkade tro på projektet. Som vanligt spelade slumpen in väldigt mycket.

Man får komma ihåg att begreppet Nordisk Sed inte fanns innan detta. Inga begrepp fanns och ingen bekännelse som avgjorde om man trodde samma sak fanns. Religionen kom att under denna process kristalliseras ut.

Första spadtagen

Vid mötet i Sollentuna samlades ett tjugotal personer som tillsammans drog upp riktlinjerna för ett trossamfund. Ovissa om hur tron verkligen såg ut i landet och ovetande om vad som väntades så gjordes en del misstag och antaganden. Vid mötet fanns de två återstående gällen representerade, och vi antog att liknande grupper var vanliga, något som skulle visa sig fel. Det man på något sätt enades om var att man skulle skapa ett trossamfund. Exakt definition av tron var ganska otydlig, men tog dock ställning mot nyandlighet, dock på ett för otydligt sätt som sedemera skulle visa sig. En interim organisation bildades med fyra kontaktpersoner som interimstyrelse, fyra personer i fyra delar av landet. Ambitionen var att samla så många hedningar som möjligt till ett allting i Torsåker där organisationen skulle bildas.

Ett arbete att nå ut till så många som möjligt började, något som visade sig svårare än vi tänkt. Detta var före internet hade något större genomslag, även om vi hade en hemsida för ändamålet så fick vi förlita oss till konventionella metoder. Vi kontaktade de personer som gjort sig kända i media som hedningar dessa och presenterade Samfälligheten och bjöd in dem till Alltinget. Intresset för en paraplyorganisation visade sig nästan obefintligt. Vissa stödde projektet, de flesta var ointresserade. Samfällighetens linje med öppenhet och demokrati skrämde de oseriösa. Arne Sjöberg, grundare av Breidablikkgildet, Sveriges första hedniska organisation, stödde oss dock och kom senare att bli medlem. Vårt ställningstagande att inte tolerera sekterism resulterade i ett trossamfund som avskyddes av nyandliga charlataner, något som i sig var ganska bra. Vår kamp för öppenhet gav resultat.

Första Alltinget

Det första Alltinget i Torsåker 1998 var kaotiskt. Detta var ett konstituerande årsmöte med en hel del folk med olika uppfattningar närvarande. Oenigheten var genomgående, även när det gäller röstmetoden. Genom konsensus förfarande höll en hel del nyandliga tankar på att drivas igenom då några karismatiska personer drev igenom sina idéer. Men då någon begärde omröstning så stoppades detta. Den organisation som bildats var otydlig och oorganiserad. Stadgarna var i princip oanvändbara och den styrelse som valts hade otydliga direktiv. Någon slags riktning i trosfrågor var på gång, men medlemmarna i denna nya organisation skulle bli tvungna att reda ut vad de trodde eller inte trodde. Denna process av skapande av en religiös identitet skedde samtidigt i Sverige och Norge, där detta ledde till bildande av vår systerorganisation Foreningen Forn Sed.

Det kommande året var kaotiskt. Vår tidning Wynja kom ut regelbundet, om än att det inte fanns så mycket att fylla den med - Samfälligheten fick en hemsida.

Medlemskap sköttes via en kontaktlista, där alla som var intresserade av att vara med skrevs upp. Här verkade vissa blivit uppskrivna utan att "egentligen'' vilja vara medlem. Att bli medlem verkade för vissa vara väldigt komplicerat - många ville vara med och bestämma men inte "vara med'' - hur nu det går till. Denna attityd var ett problem under hela första året.

Andra Alltinget

Stadgarna var otydliga om vem som var medlem och detta i kombination med att folk blandade samman första mötet (som var ett konstituerande möte) och det andra gjorde att en mängd personer som inte gått med i organisationen dök upp på det det andra Alltinget, som också hölls i Torsåker. Detta kom inte att bli ett problem eftersom mötet genomfördes med god ordning och tydliga röstlängder.

Allt detta ledde till en oro att organisationen skulle enbart bli en arena för maktkamp mellan personer med personliga motiv och att oseriositet skulle komma att ta över. Under detta Allting kom alltså vikten av tydlighet och seriositet att tas fram. Samfällighetens syfte som rent samfund klargjordes och vår religion avgränsades. Debatter i organisationen styrdes upp demokratiskt.

Efter ett års debatterade och diskuterande så hade begreppet Nordisk Sed retts ut. Det gemensamma var den levande folkliga hedniska traditionen. Några av de ursprungliga deltagarna sökte andra vägar - utan att detta innebar någon konflikt. Några som egentligen hade intresse i kultur och historia insåg att det inte var ett trossamfund de behövde och de valde andra vägar. Organisationen antog nya tydliga stadgar där alla problem vi hade löstes. Många åsikter och önskemål dryftades och stadgarna tog hänsyn till mycket. De lokala grupper - gäll - som skulle ansluta sig uteblev. Vi bestämde att gällen skulle ha större täckning så att alla skulle vara med i något gäll. De som inte hade ett gäll fick bilda ett.

Framgångar

Vi lyckades alltså organisera upp samfundet och efter ett hårt arbete blev så Samfälligheten registerat som trossamfund av kammarkollegiet den 14 mars 2000 som ett av Sveriges första registrerade trossamfund. Därigenom hade den hedniska religionen fått samma juridiska status som andra religioner i detta land. Vi organiserar upp den organisation vi bildat. Men många av de som var med och utformade stadgarna gick aldrig med. Vid tredje Alltinget i Gnesta 2000 så tillsätts alla de uppdrag vi skapat och organisationen fungerar. Vi bygger upp den planerade organisationen. Vi fick fler medlemmar, men vi växte inte alls så snabbt som vi räknat med. Intresset att vara med i en organisation visade sig vara mycket mindre än vad vi trott. Mycket arbete för få medlemmar. Vi hade räknat med ett intresse från massmedia - men massmedia undvek oss. Vi blev ibland intervjuade, men då det visade sig att vi var seriösa så fick vi inte vara med i artiklar eller reportage. Den publicitet vi får är dock av god kvalité och sätter vår religion i gott ljus.

Bakslag

Det visade sig att personer som vill ha kontakt och service är stort men att bli medlem är svårt. Några få vet var de står och vi fick en del medlemmar med tiden. Fast de var långt många fler som var betjänade. Antalet som ville "titta på hur vi gör'' - religionsturister - var hur många som helst. Om vi än var tydliga med vilken tro vi hade så verkade folk få för sig vad som helst. Vissa nyandliga grupper gick ut och påstod oss ha deras religion - men trots att vi förnekade så tvingades vi hela tiden konfronteras med saker vi inte hade någon aning om. Det fanns en nyandlig subkultur där vi av någon anledning hade kommit att få en beskrivning som inte hade med verkligheten att skaffa. Några nyandliga stackare gick med hos oss baserat på sådana rykten istället för vår information, de gick naturligtvis ur ganska snabbt. Vi hade inte räknat med att nyandligheten skulle röra till begreppen för folk. Vi hade inte heller räknat med att vi skulle placeras i mediaskuggan. Vi nådde inte ut - och vi hade en organisation anpassad för tusentals medlemmar, inte bara några hundra. Alltså fick vi kämpa på i en för stor kostym.

Och sen var det den där iden om "lokala grupper'' som vill organiseras. Inga lokala grupper anslöt sig. Av de två gäll som varit med och bildat organisationen blev endast det ena kvar. Alla medlemmar blev med i gäll, men det växte inte fram något lokalt engagemang för det. Endast fyra gäll får styrelser och egen ekonomi. Folk gick ju inte med i organisationen för att driva lokalavdelningar utan för att de var religiösa. Samtidigt var hela organisationen baserad på lokal demokrati, något som egentligen ingen efterfrågade. Några lokalgrupper, blotlag eller vad man kallar det, fanns inte och har aldrig funnits. Tör och Attunda gäll och Torsåkers gäll var undantaget, inte regeln. Det var en vanföreställning vi fått från nyandligheten. Hedendomen består inte av sammansvetsade grupper, den består av människor i en dynamisk folklig gemenskap. Sveriges hedningar är individer, Samfälligheten måste ta hand om individer, inte grupper. Sekretessen som vi byggt in i organisationen gjorde det omöjligt att kommunicera. Gällen skulle sköta kontakterna, men gällen var oväsentliga för medlemmarna som bara ville träffas, inte vara hemliga för varandra. Vi hade ett offentligt åtagande att vara utåtriktade, något som skulle visa sig dyrt och ansträngande. Alla engagerade tvingades snart svara på samtal och frågor från människor som inte ens trodde på vår religion. Detta tog på folks krafter och dränerade vår ekonomi. Gällen blev organisationsdelar som hölls igång för sin egen skull. Alla kontakter mellan medlemmarna skedde trots organisationen - inte tack vare.

Samtidigt som detta sker så blir Samfälligheten utsatt för en förtalkampanj från nyandligt håll. Utan att egentligen ge sig in i debatten så spred sig en mängd illvilliga rykten om oss. Samfälligheten utgjorde ett hot eftersom den uppfattades som ett seriöst alternativ till de nyhedniska sekterna. Vår öppenhet och ärliga information fick dem att framstå i dålig dager. De av oss som engagerade sig ideellt och agerar kontaktpersoner utåt utsätts för aggressivitet från konstiga individer. Vi förlorade vår internetdomän under mystiska omständigheter hösten 2005 och hemsidan försvann. Organisationen hade höga kostnader att skicka informationsmaterial till ointresserade. Försöken att bilda gäll visar sig meningslösa. Åren 2005 och 2006 innebär en stiltje och en utmattning för de som engagerat sig ideellt. På sätt och vis innebär detta även att organisationen räddas. Att vår hemsida försvinner i kombination med att nyhedendomen försvagades avlastar oss från en mängd belastande arbete och vi får en chans att omgruppera.

Förenklande

Samfälligheten tog stryk under denna period, försvagad ekonomi och visst tapp av medlemmar. Vid nionde Alltinget i Stockholm 2007 så ändrades stadgarna och gällen avskaffades. Sekretessregler och komplicerade beslutsregler avskaffades. Kraven på att serva icke-medlemmar ströks. Onödiga uppdrag och komplicerad struktur avskaffades. Vi anpassade organisationen efter storleken. Organisationen fick mer formen som medlemmarna ville ha, de som genomdrivit dessa krångligheter hade de flesta lämnat organisationen eller inte ens blivit medlemmar.

Växande verksamhet

Sedan den nya organisationen har organisationen vuxit både i antal medlemmar och i aktivitet. Den nya dynamiska modellen skapade en avslappnad organisation med många givande möten. De som en gång i tiden var med grundade organisationen tog några steg tillbaka och organisationen kom att drivas av medlemmar som gått med i ett existerande Samfund. Den gamla diskussionerna om vilken vår tro är som fanns i organisationens gryning var inte längre aktuell när nästan alla medlemmar har gått med utifrån givna premisser. Den allmänna bilden av Samfälligheten hade efter tio år mognat, och fler visste vad vi stod för och vilken vår religion var. En hel del felaktigheter fanns fortfarande kvar och en del nyandliga element blev mer och mer sanslösa i sina angrepp mot oss. Då vetskapen om vårt avståndstagande från nyandlighet och nyhedendomen blivit allmänt känt samtidigt som att nyhedendomen försvagats så har dessa angrepp från oseriöst håll stärkt vårt anseende. Genom seriös information lyckas organisationen dra nytta av oseriösa individers kampanjer på nätet - att fanatiker ogillar ett samfund visar helt enkelt på dess seriositet.

Alltinget som årlig träff växer åter i omfattning, nu mera som ett socialt möte med seminarium och diskussioner och med religiösa inslag. Fler medlemmar som lär känna varandra ger nytt hopp för framtiden. Vid tiotalets början börjar Samfälligheten åter ha lite verksamhet på nätet, så som Facebook. Vi har däremot fortfarande en restriktiv inställning så att vi inte lämnar ut våra medlemmar på nätet. Antalet knäppskallar verkar ha minskat men det är fortfarande jobbigt för de som drabbas.

Organisationens syfte är att samla hedningar. Vi tror inte längre att det kommer att gå så väldigt fort. Den tidigare serviceorganisationen som slet på folks engagemang och kostade pengar är borta. Vi är tydliga med vår konfession och ägnar oss åt de våra. Vi har i dag lärt oss vad vår tro är och vad den inte är, och vi tar ställning. Vi är öppna för våra trosfränder och välkomnar dem, och vi vet att de kan själva ta ställning för hedendomen. Vi ger oss inte i diskussion med nyandliga, eftersom sådan diskussion är meningslös. Vi gör det vi kan göra och låter det ta den tid det krävs. Den nya organisationen har gett goda resultat. Medlemsantalet stiger och medlemmarna får ut mer av sitt medlemskap. Vi är nu större än någonsin och engagemanget i verksamheten ökar. Den offentliga bilden av oss har även blivit mer sanningsenlig och vi vinner mark i offentlig debatt.